Om gamla minnen och det som kom efter

28.01.2013 kl. 22:00
När jag för några år sedan flyttade samman med den där mannen, väntade på den där lilla som skulle komma, och i största allmänhet boade in mig i något som jag vagt anade vad det handlade om så packade jag också, flyttade, slängde, köpte nytt och gjorde rum.

I samma veva packade jag in böcker, foton, texter och bilder i en kartong. Jag skrev "evig förvaring" på den och lade upp den på en vind.

Denna kartong flyttade sedan från Åbo till Ekenäs. I Ekenäs vandrade den runt på ett antal vindar, någon källare för att till slut lyftas ner från min vind och nu ligga utspridd på mitt golv.

Så nu vandrar jag runt i ett hav av gamla dikter, fotografier då min barndoms familj fortfarande var hel, ett vykort sänt från min far till min mor, ett brev skrivet till min syster som jag aldrig skickade, ett fotografi av den där mannen och jag själv då vi var sju år, ett minne av någon som spelade Kent för mig, ett erbjudande om ett giftemål, oändligt många texter av mig själv om livet så som jag såg det då.

Jag kan hur jag än försöker inte förmå mig att gå tillbaka och se det jag skrivit här på bloggen för ett år sedan. En del av mig önskar att det jag skrev här då skulle försvinna.

Men sen inser jag att det kan vara värt att spara, att jag om tio år kanske kommer vilja läsa det igen. 
Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver:
"Evig förvaring" Något fint i det. Uttrycket och tanken. Man behöver ju inte kika in. Om man inte vill. Men det finns där.
Situationsdiktaren28.01.13 kl. 23:22
Åh. vad fint med förvaring. Jag måste också göra en sån låda! Och vetskapen i att du kan läsa sen när du själv vill, den är iaf betryggande. Och vill du inte är det okej. Du kommer att bli överraskad.
Malloh29.01.13 kl. 20:39