Om att vara inkiett, eller endast vardagligt otålig

11.02.2013 kl. 22:00

Jag har en svag sida, otåligheten.

Detta betyder inte att det är min enda svaga sida men låt om oss säga att den är ganska utpräglad.

Exempelvis när jag är hungrig ska det helst ställas fram en skål med mat framför mig på tjuga röda, annars blir jag ett ganska buttert och trist sällskap. Finns det något som riktigt kan få mig att explodera är en grupp människor som för sitt liv inte kan bestämma huruvida de ska gå till plats A elller plats B för att inta sin måltid. I dessa stunder slinker mindre charmiga tankar genom mitt huvud, typ "kanske vi måste tänka lite till, känna efter, eller så står vi bara här och svälter oss till en säker död!?!". Mycket charmigt.

Jobbar jag så vill jag att allt händer i en rak takt, alla gör sin grej och ingen blir frustrerad. Detta betyder inte att jag alltid är som en manisk ångvält men jag gillar folk som jobbar.

Och de dagar som barnen utan gnat och tjat klär på sig på några minuter, ja låt om oss bara säga att jag älskar dom lite extra mycket dessa dagar. Men jag kan också tillägga att min otålighet sist och slutligen är minst utpräglad i samvaron med dem. 

Men sen finns det andra saker, större saker och mindre saker. Stora, krångliga val och mindre. Mina val, andras val och inverkan utifrån som jag inte ens kan påverka. Här är min otåighet bara en börda. För även om jag själv skulle önska att allt blev klart på en gång, besked skulle trilla in och allt skulle hända precis just nu så händer det ju inte. Allt tar sin tid. Allt ska få ta sin tid. Allt behöver sin tid.

Allt är en process. Måste lära mig gilla processer. 

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver: